Dagarna fortsätter att gå, trots att det ibland känns som att dem står stilla..

4 november idag, ingen snö, det regnar och regnar. Börjar bli fruktansvärt less på allt regn. Hunden luktar skit och jag blir blöt. Du är välkommen att komma nu, snön!

Ja, vad ska man säga, vad ska man berätta? Funderar ganska mycket på livet för tillfället. Vad ska man bli? Vågar man satsa? Kommer det bli bra? Många frågor som jag många gånger önskar att det fanns svar på, men det vet jag inte förrän jag har testat.

Ångest, oro, ilska och ledsamhet är något jag har fått leva med i många år. I 15 år exakt. Den dagen jag äntligen vågade säga ifrån, utan att vara rädd, den dagen rev jag muren och nu tar jag ingen skit. Jag tillåter mig inte att gå och känna ångest, oro, ilska osv. Jag är snabb på att öppna käften och säga vars problemet ligger. Visst ibland kostar det, men oftast mår jag bäst av det. Vi får se vars detta slutar? Vad kommer det att kosta? Kommer det vara värt? Blir det förbättring? Well, vi får se... 

Vafan, bloggar man om? Hmm.. Livet? Hunden? Mig? Jag försöker, men ärligt talat. Enda sen allt hände har jag fått ett annat perspektiv. Jag funderar dagligen på samhället. Vad får man för hjälp som offer, som drabbade? Hur psykvården behandlar sina intag, hur polisens arbete ser ut, hur svenska rättsystemet fungerar (inte fungerar) och mycket annat. Än idag chockas jag hur elaka och dömande folk är. Folk pratar än idag, om vad dem tror hände. Hör från bekanta hur folk pratar bakom min rygg. Förstår att det är ett känslig ämne, men det gör inte saken bättre för oss att gå och prata bakom våra ryggar.
Önskar på ett sätt att folk ska få vara med om samma sak, och känna hur det känns. När livet rasar, det sista man behöver är dömande människor. Medmänniskor är vad vi är, men behandlar oss som monsters..

Hittade en artikel på aftonbladet som jag tycker folk ska läsa. Har haft den ute på facebook, men för er som inte är vän med mig där kan ej se den. Handlar om 3 olika familjer som från ena dagen har en helt vanlig familj, till den andra dagen då man har en mördare i sin familj..