Allt går med lite tjat
Saken är den att tjatar man, löser det sig.
Förra veckan var jag som sagt till psyket i Öjebyn för att diskutera pappas hälsa samt få veta mer varför dom tänker ge honom samma spruta igen då han blev skit dålig av den.
Svaret jag fick var att dom ville testa att ge sprutan igen för att kolla om det var en engångsförtelse (!?!). Vilket jag inte tolererade. Var där i två timmar och slet i varenda jävel för att få tag i alla nummer och sedan började jag ringa runt. Innan loppet av en halv timma satt två pskologer, en läkare och en kontakt person inne i rummet.
Mötet slutar med att läkaren förstår och dom tänker inte ge honom sprutan igen (BRA). Skumt som fan att det ska krävas så otroligt mycket för att få bort den. Ursäkta, men OM dom ser att han mår dåligt varför utsätta honom igen för samma?? Alla hade kommenterat hur dåligt han mådde men ÄNDÅ skulle dom ge sprutan. (Engångsförtelse, skitsnack!) Blir upprörd över hur det går till och det sa jag till dom. Jag förstår att dom har en plan att följa efter men som psykologen sa "vi medicinerar dom för måendet, inte för vad samhället vill!". Samhällsmediinerna kommer senare inte nu och det har jag all förståelse i, men att börja med samhälls medicin och inte se pappa mående fick mig grymt upprörd och det fick dom höra. Någon måtta får det vara. Har varit insatt i snart 6 månader med psykvården och jag reagerar direkt något jag tycker är fel, eller ser att pappa blir sämre då börjar jag mitt "tjat" och får min vilja igenom men får alltid i slutändan höra "Emma, vi kommer ta väl hand om din pappa. Han har det bra hos oss osv osv...!" Hos polisen, i Umeå och i Öjebyn har dom alla sagt samma sak. Hmm, undrar om det endast är en fras som ska lugna dom nära?! Mm, tror det. För har alltid fått ingripa vid varje tillfälle, trots att dom "tar hand" om honom. BULLSHIT!
På väg hem fick jag samtal av läkaren och kontaktpersonen. Många frågar hur jag orkar och svaret är ganska lätt. Jag är hans sista hopp (+att jag är van att ta hand om honom). Får han slänga iväg några samtal per dag och älta och grubbla och vara bitter mår han ändå bättre av att inte alls får ringa. Så länge jag inte blir ledsen och mår dåligt över att han mår dåligt får han ringa hur mycket han vill. Ja jag vet, jag är snäll. Bryr mig nog för mycket, men har lärt mig att om man bryr sig kan man göra ändrig. Se hur det gick med sprutan. Jag fick bort den, för att jag bydde mig!
Bryr er - gör förändring!
Förra veckan var jag som sagt till psyket i Öjebyn för att diskutera pappas hälsa samt få veta mer varför dom tänker ge honom samma spruta igen då han blev skit dålig av den.
Svaret jag fick var att dom ville testa att ge sprutan igen för att kolla om det var en engångsförtelse (!?!). Vilket jag inte tolererade. Var där i två timmar och slet i varenda jävel för att få tag i alla nummer och sedan började jag ringa runt. Innan loppet av en halv timma satt två pskologer, en läkare och en kontakt person inne i rummet.
Mötet slutar med att läkaren förstår och dom tänker inte ge honom sprutan igen (BRA). Skumt som fan att det ska krävas så otroligt mycket för att få bort den. Ursäkta, men OM dom ser att han mår dåligt varför utsätta honom igen för samma?? Alla hade kommenterat hur dåligt han mådde men ÄNDÅ skulle dom ge sprutan. (Engångsförtelse, skitsnack!) Blir upprörd över hur det går till och det sa jag till dom. Jag förstår att dom har en plan att följa efter men som psykologen sa "vi medicinerar dom för måendet, inte för vad samhället vill!". Samhällsmediinerna kommer senare inte nu och det har jag all förståelse i, men att börja med samhälls medicin och inte se pappa mående fick mig grymt upprörd och det fick dom höra. Någon måtta får det vara. Har varit insatt i snart 6 månader med psykvården och jag reagerar direkt något jag tycker är fel, eller ser att pappa blir sämre då börjar jag mitt "tjat" och får min vilja igenom men får alltid i slutändan höra "Emma, vi kommer ta väl hand om din pappa. Han har det bra hos oss osv osv...!" Hos polisen, i Umeå och i Öjebyn har dom alla sagt samma sak. Hmm, undrar om det endast är en fras som ska lugna dom nära?! Mm, tror det. För har alltid fått ingripa vid varje tillfälle, trots att dom "tar hand" om honom. BULLSHIT!
På väg hem fick jag samtal av läkaren och kontaktpersonen. Många frågar hur jag orkar och svaret är ganska lätt. Jag är hans sista hopp (+att jag är van att ta hand om honom). Får han slänga iväg några samtal per dag och älta och grubbla och vara bitter mår han ändå bättre av att inte alls får ringa. Så länge jag inte blir ledsen och mår dåligt över att han mår dåligt får han ringa hur mycket han vill. Ja jag vet, jag är snäll. Bryr mig nog för mycket, men har lärt mig att om man bryr sig kan man göra ändrig. Se hur det gick med sprutan. Jag fick bort den, för att jag bydde mig!
Bryr er - gör förändring!
Kommentarer
Trackback
